TL;DR
E-signering är verkställbar i praktiskt taget varje OECD-ekonomi. Mekaniken skiljer sig åt. EU körs på eIDAS, med tre signaturnivåer. USA körs på den federala ESIGN Act plus UETA på delstatsnivå. Storbritannien körs på en bevarad version av eIDAS. Andra större ekonomier har sina egna analoga ramverk. Här är den praktiska referensen för de som B2B-säljare oftast stöter på.
Europeiska unionen (och EES)
Förordning: eIDAS (förordning EU 910/2014).
Nivåer:
- Enkel elektronisk signatur (SES): brett erkänd men svagast vid bestridande.
- Avancerad elektronisk signatur (AdES): uppfyller de flesta B2B-avtal.
- Kvalificerad elektronisk signatur (QES): juridiskt likvärdig med en handskriven signatur.
Använd AdES för försäljningsavtal, MSA, SOW, NDA.
Använd QES när det uttryckligen krävs (vissa fastigheter, vissa pensions- och livförsäkringar, reglerade branscher).
Storbritannien
Förordning: brittisk eIDAS, den bevarade versionen av EU:s eIDAS efter brexit.
I allt väsentligt densamma som EU:s eIDAS i nivåindelning och mekanik. Gränsöverskridande erkännande mellan brittisk QES och EU-QES finns genom ömsesidig överenskommelse.
För B2B-avtal: AdES är standard.
USA
Federalt: ESIGN Act (2000).
Delstat: UETA (Uniform Electronic Transactions Act), antagen i 49 delstater (NY har sin egen analoga lag). Alla täcker verkställbarhet för e-signering med mindre variationer.
Använd enkel elektronisk signatur för de flesta B2B-avtal. Det amerikanska ramverket är vänligare än eIDAS på så sätt att det inte finns någon formell "kvalificerad" nivå som krävs för de flesta avtal.
KBA (kunskapsbaserad autentisering) krävs ibland för specifika konsumentinriktade finansiella dokument.
Kanada
Federalt: PIPEDA täcker samtycke och elektroniska dokument.
Provinsiellt: UECA (Uniform Electronic Commerce Act) på provinsnivå, med provinsiella e-handelslagar.
Praktiskt: enkel elektronisk signatur är verkställbar för de flesta B2B-avtal. Vissa specifika dokument (testamenten, viss fast egendom, domstolsdokument) är undantagna.
Australien och Nya Zeeland
Australien: Electronic Transactions Act 1999 (federal) plus motsvarigheter på delstatsnivå.
Nya Zeeland: Electronic Transactions Act 2002.
Praktiskt: enkel elektronisk signatur fungerar för de flesta B2B. Specifika undantagna kategorier finns.
Schweiz
Förordning: ZertES (federal lag om elektroniska signaturer).
Nivåer: speglar eIDAS i stort. QES-motsvarighet för dokument som kräver handskriven signatur.
Japan
Förordning: Act on Electronic Signatures and Certification Services (2001).
Praktiskt: elektronisk signatur med certifikatbaserad identitetsverifiering är brett verkställbar. Vissa gammaldags affärsseder förväntar sig fortfarande hanko (ett sigill). E-sigilltjänster har vuxit fram för detta.
Övriga noteringar
Brasilien: MP 2.200-2 och stödjande lagar. ICP-Brasil är det betrodda ramverket.
Mexiko: NOM-151 och den federala civillagen.
Singapore: Electronic Transactions Act.
Indien: Information Technology Act (2000). Aadhaar-e-signaturinfrastrukturen är en signaturväg som backas upp av nationell e-legitimation.
Vad detta betyder för leverantörer
Om du säljer internationellt:
- Utgå från AdES där det är möjligt. Det fungerar i EU, Storbritannien, Schweiz, och är "över standard" överallt annars.
- Stöd QES på Enterprise för EU-kunder med strikta inköpspolicyer.
- Erbjud integration av nationell e-legitimation i Norden (BankID, NemID), Belgien (ItsMe), Tyskland (Personalausweis) och Indien (Aadhaar). Utan dem kan du inte betjäna vissa reglerade kunder.
- Dokumentera formatet på verifikationsspåret tydligt. Inköpsteam i olika jurisdiktioner ber om olika saker; en tydlig exempelexport besvarar de flesta av dem.
Vad detta betyder för köpare
Välj rätt nivå för avtalstypen:
- Allmän B2B: enkel eller AdES.
- Inköp kräver uttryckligen QES: QES.
- Reglerad bransch: kontrollera med tillsynsmyndigheten.
Om leverantören inte kan tala om vilken nivå deras signatur uppfyller, eskalera.