ROT och RUT i praktiken.

ROT och RUT ändrar vem som betalar, inte vad arbetet kostar. Fakturan skrivs på hela beloppet; kunden betalar en del av det och företaget begär resten från Skatteverket.

Satserna är 30 procent för ROT och 50 för RUT, och båda räknas på arbetskostnaden inklusive moms. Just den delen blir oftast fel, och att ha fel där är inte neutralt: räknar man på nettot underskattas varje avdrag med en femtedel, och ingen ringer någonsin för att klaga på att fakturan var för stor.

Eftersom fakturan regleras av två parter måste ett ROT-dokument visa båda siffrorna. Sammanställningen ger summan, sedan avdraget som en negativ rad, sedan vad kunden faktiskt betalar in. Ett dokument som bara visar summan kan ingen av parterna kontrollera — kunden ser inte varför beloppet längst ned är mindre än raderna ovanför, och bokföraren ser inte vart mellanskillnaden tog vägen.

På fakturan är avdraget en genererad rad, alltid sist, under det arbete den räknats fram ur. Den skrivs av systemet och inte av en människa, för en ROT-rad någon kan redigera är en begäran till Skatteverket som säger emot fakturan den sitter på, och motsägelsen dyker upp som ett avslag flera månader senare. Försöker man skriva en sådan rad avvisar API:et den med en mening som säger just det.

Ett avdragsgillt jobb köper ändå material, och en kund med rätt till RUT har inte rätt till det på kabeln. Avdraget har alltså ett underlag, och underlaget är arbetet.

Mekanismen betyder mer än regeln. En rad kvalificerar bara om den både är arbete och är markerad som avdragsgill, och om den är arbete avgörs av radens typ och inte av en inställning någon kan ändra rad för rad. Typerna en människa får skriva är vara, tjänst, arbete, resa och avgift; bara arbete och tjänst är arbete i avdragets mening. Markera en kabelrulle som avdragsgill och den kan ändå inte bära något avdrag, eftersom typen säger vara och det är typen beräkningen läser.

Det är skillnaden mellan en kryssruta och en kategori, och det är hela argumentet. En kryssruta på en materialrad är två var för sig korrekta uppgifter — "det här är kabel" och "den här kunden har RUT" — som sätter ihop sig själva till en oriktig begäran. Ingen på kontoret fattade ett beslut som såg fel ut; systemet lät två rätta svar summera till ett felaktigt. Att utesluta på typ gör att den felaktiga begäran inte går att konstruera från början.

Samma resonemang går ett steg upp, in i artikelregistret. Om en artikel får bära ett avdrag besvaras av artikeln själv och inte av en andra lista över kvalificerande typer vid sidan om. Två listor glider isär, och den halva som glider fel är den som sätter ROT på kabel.

Avdragsraden bär dessutom momssatsen noll och inte satsen på arbetet den minskar. Den är ingen försäljning. Att ge den en sats skulle lägga den i en hink i sammanställningen per momssats och underskatta en siffra som deklareras.

ROT — ett badrum.

• Arbete, 40 timmar à 650 kr: 26 000 kr netto, 6 500 kr moms, 32 500 kr inklusive moms.
• Material: 18 400 kr netto, 4 600 kr moms, 23 000 kr inklusive moms.
• Fakturan: 44 400 kr netto, 11 100 kr moms, 55 500 kr att betala.
• ROT: 30 procent av 32 500 = 9 750 kr.
• Kunden betalar in 45 750 kr. De återstående 9 750 kr begärs från Skatteverket.

Två sätt att räkna fel, och båda ger ett tal som ser fullt rimligt ut på sidan:

• 30 procent av fakturans summa blir 16 650 kr. Det är en överbegäran på 6 900 kr. Skatteverket avslår den månader senare, och kunden får då en räkning på pengar de trodde var reglerade.
• 30 procent av arbetet exklusive moms blir 7 800 kr. Det är en femtedel mindre än kunden har rätt till. Det är varianten som aldrig genererar ett klagomål, vilket är precis därför den överlever i kalkylblad i åratal.

RUT — en städning.

• Sex timmar à 520 kr: 3 120 kr netto, 780 kr moms, 3 900 kr inklusive moms. Allt är arbete.
• RUT: 50 procent av 3 900 = 1 950 kr.
• Kunden betalar in 1 950 kr, och 1 950 kr begärs.

Raden som hamnar på dokumentet lyder "RUT-avdrag, 50 % av arbetskostnad inkl. moms", med beloppet negativt, momssatsen noll och underlaget den räknats fram ur angivet bredvid. Så räknas ROT-avdraget går igenom ett längre jobb; RUT-avdrag för städföretag tar det återkommande fallet.

En ROT-faktura har en summa och två gäldenärer. Konteringen speglar det: kundens del går till 1510 Kundfordringar och statens del till 1513, som BAS håller som en egen fordran just för det här.

Skälet är åldersanalysen. Vad en kund är skyldig är fakturans summa, minus det begärda avdraget, minus det som betalats. Hushållet i exemplet ovan som betalade in 45 750 kr är inte skyldigt någonting alls. En reskontra som lade hela 55 500 kr på 1510 visar dem som 9 750 kr efter med betalningen, och förr eller senare går det ut en påminnelse på det — till en kund som betalat allt de blivit ombedda att betala. Modulen vägrar den påminnelsen med ord i stället för tyst: ingenting är utestående från kunden på den här fakturan.

Själva begäran är däremot verkligen utestående, bara inte från ett hushåll, så rapporten redovisar den bredvid intervallen i stället för inuti dem — uppdelad i det som ligger kvar hos Skatteverket och det Skatteverket har avslagit. En avslagen begäran är pengar kunden är skyldig igen, och fakturan vet det inte än eftersom ingenting har fakturerats om; den redovisas där därför att alternativet är att den inte redovisas någonstans.

Ytterligare en uteslutning bär en lagstadgad siffra. Avdragsraden hålls helt utanför momssammanställningen. ROT minskar inte den moms företaget är skyldigt staten — Skatteverket reglerar den delen separat — så att vika in en negativ rad i en momshink skulle underskatta det som deklareras för perioden.

Det finns ett årligt takbelopp per person för vad ROT och RUT är värda för en köpare. Den här modulen tillämpar det inte, och kan inte göra det.

Skälet är inte arbetsinsats. Takbeloppet förbrukas av varje företag som begärt avdrag för den personen under året — takläggaren i mars, städaren varannan torsdag sedan dess — och ingenting av det syns inifrån ett enskilt företags faktureringssystem. En siffra som kapats utan den informationen är fel på det svåraste sättet: den ser ut som ett omsorgsfullt tal. Man skulle behöva veta rätt svar i förväg för att märka att det var fel.

Därför står det på fakturan, i tryck, under avdraget: det årliga takbeloppet per person har inte kontrollerats på den här fakturan, det beror på vad samtliga utförare begärt för kunden under året, och avslår Skatteverket hela eller delar av begäran fakturerar vi mellanskillnaden. Just den sista meningen är värd att lägga framför kunden vid tillfället i stället för i ett telefonsamtal fyra månader senare.

En ägarandel är det närliggande fallet, och det avvisas i stället för att approximeras. Två ägare till en fastighet begär hälften var, och ett fakturautkast som byggs automatiskt ur ett schemalagt jobb med en delad andel genereras inte: avdraget på en faktura räknas med den lagstadgade satsen på hela den avdragsgilla arbetskostnaden, och att begära full sats där hälften avtalats är en överbegäran. Avvisningen sker medan någon fortfarande tittar på jobbet, och den fakturan skrivs för hand.

Beräkningen är byggd. Inlämningen är det inte. Det är värt att vara exakt med vilket som är vilket.

Det som finns i dag: uppdelningen mellan arbete och material, satsen, underlaget inklusive moms, den genererade avdragsraden på fakturan, fordran bokförd på 1513, begäran som egen post med egen status och egna belopp för beviljat och avslaget, samt kundens skatteprofil — fastighetsbeteckning, lägenhetsnummer, bostadsrättsföreningens organisationsnummer, medsökande och andel. Personnumret i allt detta hålls bara någonsin som en SHA-256-hash, med de fyra sista siffrorna sparade separat så att kontoret känner igen en rad. Hashen visar vilken begäran som hör till vem och hindrar att en lämnas in två gånger; den behöver inte vara läsbar, och en tabell med svenska personnummer är en risk som en tabell med fakturor inte är.

Det som inte finns: att skicka begäran till Skatteverket. Det kommer 2026. Till dess lämnas begäran in på det sätt ni lämnar in den i dag, med underlaget redan uträknat och siffrorna redan överens med dokumentet kunden håller i — vilket är merparten av arbetet, och den del där felen bor.

Vi skriver hellre den meningen här än låter någon upptäcka det i vecka tre. Den andra versionen av den här sidan hade stått "ROT och RUT, automatiserat", och den första kunden som nådde inlämningssteget hade upptäckt att det betydde något smalare än det lät.